Rösen i Fryksdalen

Kolla alltid nyhetssidan innan du vandrar.
Rösen kallas gravar som enbart är byggda av stenar. Rösenas storlek varierar kraftigt. Det största i Sverige är hela 75 meter i diameter. Värmlands största är omkring 45 m i diameter och finns längs Glafsfjorden. Rösen har en välvd profil. Är de mer flacka kallas de i regel stensättningar. Seden att anlägga denna typ av gravar uppstod omkring 1300 f Kr och slutade omkring 400 e Kr.

Rösenas storlek kan många gånger kopplas till lång användning. Det finns ofta såväl inre som yttre konstruktionsdetaljer. De inre kan bestå i stencirklar, kistor eller skeppsliknande konstruktioner. De yttre kan bestå av brätten, kantkedjor, kallmurade väggar eller tillbyggnader. Dessa konstruktionsdetaljer kan många gånger kopplas till lång användning, vilket också utgrävningar ofta kan visa. Ett och samma röse kan innehålla många begravningar anlagda under flera hundra år.

Det är inte alla som begravts på detta sätt. Ett urval har skett. Hur detta urval sett ut vet vi inte. Utgrävningar visar dock att det är sällan som barn begravts i rösen. Det vanligaste är att de döda bränts (kremerats). Detta har sällan skett på plats utan någon annanstans. Alla ben från den döde är sällan begravda. Endast delar av benen påträffas. Brända människoben påträffas ibland på boplatser. I Värmland kan kremeringar beläggas från 1400-1200 f Kr.

Gravgåvor är ovanliga. Av Värmlands cirka 800 rösen finns bronsfynd omnämnda från ett tiotal. Vanliga fynd är brända människoben, keramik och flinta. I några enstaka fall finns hela gravurnor omnämnda från Värmland.

Rösen ligger nästan alltid på höjder och gärna med utsikt mot vatten. Inte sällan ligger de på uddar eller öar i sjöar. Rösena ligger sällan nära där människorna bodde. Särskilt tydligt blir detta med rösen som ligger på öar eller uddar. Ibland är det flera kilometer mellan grav och bosättning.

Rösena vid Östra Berga uppvisar flera typiska drag. De ligger högt, men på avsatser ner mot Fryken och därmed med fin utsikt. Placeringen tyder på att det varit en bit till samtida bosättningar. Flera av rösena har tillbyggnader i form av brätte. De största rösena kan i storlek jämföras med andra rösen som undersökts i Värmland. Närmsta jämförelse kan då bli ett röse på Nödviksudden utanför Säffle och rösen vid Älvenäs. Röset vid Nödviksudden var 9 meter i diameter. Det innehöll 4 begravningar från 900-800 f Kr. En av gravarna, en sekundär grav, var en urnebegravning. Det enda fyndet, förutom de brända människobenen var en skrapa av flinta. Röset uppvisade också en del inre konstruktioner i form av en stencirkel och en mindre gravkista.

Två av de tio rösena vid Älvenäs var 10,5 och 11 meter stora. Rösena innehöll tre eller fyra begravningar med dateringar från 1410-810 f Kr. De kremerade benen visade sig komma från individer mellan 18-65 år gamla. Huvudsakligen var det ben från kranium som lagts ner, men alla delar av skeletten förekom. I ett av rösena påträffades ett bronssvärd från omkring 1300 f Kr och i samma röse en rakkniv, även den av brons. Rakkniven var från perioden 1100-900 f Kr.

Hans Olsson, 2016-05-20